Fischer

...eller jo, det är jag. Men jag antar att jag på något sätt fallit offer för ett evigt moment 22. Att vilja ha kvar sin del av pajen, och äta upp den också. Apropå det så bakade jag en riktigt god blåbärspaj idag. Sådär i gammalt hederligt fiskiskt helgmanér. Men ja. Jag är kluven på så många sätt just nu. Som en fisk som precis har blivit styckad i två delar. En del av mig vill läsa franska, en annan del vill göra något helt annat. En del känner att Köping på sommaren var ultimat, medan den andra njuter för fulla muggar av att vara tillbaka i Uppsala. En del skulle helst av allt bara gå ut och dricka sig redlös, medan den andra funderar på att bli nykterist. Så delad på så många sätt.

Och att ignorera det faktumet är inget som hjälper alls. Att skjuta upp faktumet att man är kluven är nog ungefär lika dumt som det låter, om inte än dummare. Att springa runt halv är inte bara jobbigt och ineffektivt, det tär på båda halvor också. Och att göra saker lite halvt sådär har aldrig varit min grej. Jag tillbringar en mängd tid på att tänka igenom saker, för det mesta. Och om jag inte kommer fram till något som är alldeles övertygande, så får det helt enkelt vara. Jag blir passiv. Gör ingenting. Tar tre steg tillbaka.

Så där får jag väl lämna det hela så länge. Tre steg bakom mig själv. Så länge.