:')
På söndag går lasset tillbaka till Uppsala. Det innebär en avskedskebab här i Sveriges bästa kebabstad, en hel del saker att packa och ändå en hel del vemod. Trots att jag ska flytta till ett Uppsala som passar mig något fruktansvärt bra, och att jag, väl där, ska bo i det bästa av sällskap. Det finns något visst med hemstaden som lockar och drar. Sättet man känner igen alla på? Sättet som man dras tillbaka i gamla minnen när man hör någon man en gång kände prata där man sitter på ett fik. Eller hur man kan vandra bäst man vill i valfri riktning men aldrig känna sig vilse, oavsett hur länge man går.
Oavsett vad det än är, så känns det som att jag kommer sakna mina sommardagar. Trots att de stundtals kändes innehållslösa och fattiga. Detta kan ju mycket väl ha varit den sista sommaren som jag var ledig sådär på riktigt på. Fyra veckor till med dagar fyllda av bra TV-serier, väntan på att polarna skulle sluta jobbet och TV-spel låter med ens ganska lockande. Det där erbjudandet om att trubadura på klubb här i stan kändes också ganska charmerande. Men Köping har nog aldrig varit min stad.
Jag tänker inte glömma mitt löfte om att stå på scen nånstans i Uppsala innan jag avslutat mina studier där. Det gäller fortfarande. It's on!
Just nu har jag dock mest lust att ta tåget söderut, tvärs över landet. Till bättre tankar, bättre sällskap och en bättre Fishär.
Kommentarer
Trackback
