Fischer

... och som vanligt slutar allt med hjärtat i halsgropen och en sån där tom, jobbig känsla som liksom fyller upp vartenda ett av de små hörnen i kroppen som tidigare var fullkomligt överbelastade av glädje. För vilken helg det ändå var.

Jag upprepade för mig själv flertalet gånger att det är lömskt att åka tåg. Speciellt när det är SJ som står för tågen. Visserligen är det aldrig riktigt deras fel att det blir förseningar, men fortfarande lyckas man alltid pricka det tåget som går långsammast av alla, antagligen i hela landet. En och en halv timmes försening. Väl framme blev jag dock mottagen som den kung jag är. Eller något.

Helgen förflöt helt underbart. En massa skitsnack, kunskapsspel (vem trodde att jag tyckte om att spela sånt?) och Rock Bandande. Och mat. Hela tiden. Sen har jag dansat salsa också. Den ni. Jag dansar inte nykter, men tydligen så. Och även fast jag fick agera tjej (*fniss*) så gick det ju rätt bra att snurra. Rätt bra. Jag är lite självkritisk för det finns säkert en massa plats för förbättring.

Bäst av allt är dock alla nya människor man lärde känna och hade roligt med. Ja, en massa nya människor. Och några gamla helt underbara sådana. Ska nog upp dit en sväng snart igen. Efter tentorna. Efter stressen. När det är sommar på riktigt. Ja, det ska jag.