Fischer

Jag tycker om ordet perspektiv. Det ger en helt annan synvinkel på saker. Man kan alltid se saker ur flera perspektiv. Inget är svart eller vitt egentligen. Förutom döden. Fast nog kan man känna sig halvdöd ibland? Ni ser, perspektiv. Allt beror alltid på varifrån man ser saker. Något som ur mitt perspektiv är bra, är således ur ett annat perspektiv dåligt.

Om jag skulle skriva att min mamma åker in akut till lasarettet just nu, vilket faktiskt är sanning, så kanske ni tror att det är jätteallvarligt. Riktigt så illa är det naturligtvis inte, utan hon åker in själv på grund av en svullen spottkörtel. Riktigt vad det är vet ingen, men det gör ont och ser väldigt konstigt ut, så HSU (Hälso- och Sjukvårdsupplysningen) tyckte att hon skulle in akut och kika till det där. Hon ringde in själv, och kan prata, är vid medvetande, mår, efter omständigheterna, väldigt bra. Så ur mitt perspektiv är det inte alls så allvarligt.

Naturligtvis kan det fungera åt precis andra hållet också. Ur någons perspektiv kanske jag har det jävligt bra, vilket i och för sig, är sant. Men ibland, ur mitt perspektiv, så håller jag inte alls med. För jag skulle ju kunna ha det så mycket bättre. Ibland.