Fischer

Det snöade imorse. Inte mycket, bara sådär lätt, såsom det alltid snöar - första gången på året. Oktobersnö, som inte ens syns på asfalten eller i gräset. Den dalar sakta, trevande, på vägen ner och försvinner, till synes. Bara en månad kvar tills denna halvmesyr till snö är utbytt mot fullskaligt snökaos - eller slask. Antagligen slask, sån där äcklig halvsmält vattnig sörja som verkar suga upp all smuts i omgivningen och gör så att man inte kan cykla ordentligt oavsett hur man bär sig åt. Någon månad kvar tills dess. Tänk så jag ska njuta av hösten medan den fortfarande är här.

Och jag vet att det är ett mycket omtalat ämne - men visst känns det väl ändå som att årstiderna flyger fram snabbare för varje år som går? Nyss var det ju sommar, när vi spelade brännboll under nollningen i Eko.Parken. Och nu snöar det alltså. Jaha. Jag hänger inte med riktigt tror jag.

Idag lyckades jag med konststycket att gå upp två timmar för tidigt. Stod fel på schemat på Internet, så jag vandrade till skolan klockan 10 och slogs av faktumet att ingen från kursen var där än. Märkligt. Tills jag tittade i mina papper (som tydligen tillhandahöll ett betydligt mer tidsenligt schema) och insåg att jag var där två timmar för tidigt. Hurra! Så nu ligger jag här och gör mest absolut ingenting medan jag väntar på att skolan ska börja. Och lyssnar Melissa Horn förstås.



It's not that you're not beautiful.
You're just not beautiful to me.
She said; How beautiful do I have to be?
When I look in the mirror,
you're the only thing I see.
And I have loved you beautifully.