Nationell skatt
Ibland vill man se smarta filmer. Filmer som får en att tänka efter och väcker känslor till liv som du inte visste att du hade inom dig. Ibland vill man skratta så att man gråter, och glömma bort hela världen i ett par timmar. Ibland är man ute efter en film med hjärndöd underhållning, som exploderar till höger och vänster och har en budget som motsvarar 3000 svenska medelklassares årslön. Filmer som Good Will Hunting, Pursuit of Happyness är som gjorda för kategori ett. Scary Movie-filmerna eller kanske American Pie-ditona gör gott för kategori nummer två. Och kategori tre finns det så många exempel på så att jag knappast ens behöver nämna något.
Men ibland så vet man inte riktigt vad man vill (nej, det är ingen pik till världens alla kvinnor) utan mår bäst av något mittemellan. Här kommer National Treasure och National Treasure - The Book of Secrets in i bilden. Visserligen gör de inget av det ovannämna på ett så bra sätt att det är revolutionerande eller nyskapande, men de kombinerar allt på ett så charmigt sätt att jag fångas direkt. Dessutom är humorn nere på det som skulle kunna kallas min nivå också. Jag skrattar gott varje gång det närmar sig skämt. Det blir spännande ibland, men man vet ju, för det handlar ändå om film, att allt kommer att lösa sig till slut och bli bra. Man vet ju att de kommer att hitta skatten och få all ära för det. Men vägen dit kan bli intressant.
Filmerna är inte felfria eller ens nästan så, utan de har sina dåliga sidor, det ska erkännas. Men konceptet som kombinerar allt detta i en salig blandning är så dedicerat till mig att jag nästan blir mörkrädd. Jag är såld helt enkelt. Och då anser jag mig ändå vara en finsmakare när det kommer till film. En kväll när hjärndöd underhållning är för hjärndöd, komedi är för roligt och en tankvärd film är för djup så är detta precis vad jag vill ha framför mig. Dessutom ska all heder gå till Diane Kruger som trots sin tyska härkomst talar alldeles utmärkt engelska. En av få. Ha ha.
Diane Kruger. Mjau!
Nu är väl Good Will Hunting snarare en måbra-film än en "tänkvärd" film, för manuset och regin är juh i grund och botten rätt så tunn ;)
I övrigt förstår jag helt och hållet vad du menar, och jag håller faktiskt med dig. Har dock bara sett den första National Treasure och måste erkänna att jag faktiskt blev besviken. Värt att tillägga i frågan är att jag inte förväntade mig något speciellt heller :P
Aja, det finns helt klart sämre filmer att slökolla på en seg måndagskväll, inget snack om saken. Och det här med en snygg, tysk, blondin låter faktiskt mer än lite intressant; så nog ska jag försöka mig på "tvåan" inom en snar framtid också :)
Ifall du inte tyckte om ettan på vissa premisser, och blev besviken, så lär nog inte tvåan tilltala dig heller. Tyvärr. Men du kan ju alltid försöka!
