Airplane home

Konstaterande ett: Att kalla Umeå för björkarnas stad är ingen underdrift, inget skämt eller ingen slogan som finns där bara för namnets skull. Umeå är fullt av björkar. Varje grönområde, och de finns det gott om, är fyllt av björkar. Björkar här och björkar där. Björk till höger när du tittar ut ur fönstret och till vänster också ett par. Vackert, och något som stärker känslan av att staden lever väldigt mycket.

Konstaterande två:
Det blir inte mörkt i Umeå. Visst, jag visste mycket väl att Umeå (som för övrigt, mer eller mindre självutnämnt kallar sig för Norrlands huvudstad låg så pass mycket längre norrut att man skulle märka skillnad på hur ljust det är på kvällen, men det där var bara sanslöst. Sista kvällen spenderades med att prata om allt och ingenting till klockan halv fem. Då hade solen gått upp igen, men den var ALDRIG nere. Det blev inte ens lite skymning. Mysigt. Jag vill bo i Umeå på sommaren. På vintern verkar det dock inte vara lite charmerande. Ständigt mörker. Jag skulle nog bli deprimerad ganska snabbt.

Konstaterande tre:
Vad jag än hade förväntat mig överträffades med råge. Vädret var sådär bra som det egentligen bara är i sagoböcker. Resorna flög förbi (ha.. ha) utan problem och väl där så blir jag bemött med glädje överallt. Sagolikt. Längtar faktiskt tillbaka lite. Även om jag vet att vardagen börjar sin bana imorgon igen och att detta bara var helgen. Samtidigt så var det så sjukt roligt och blev aldrig för mycket heller. Hoppas jag inte bara inbillade mig att jag passade in ganska bra i sällskapet! Tack allihopa!

Sitter här, och tittar på hur solen går ner i Köping. Förhoppningsvis rätt del av Köping, och känner lite baksmälla på livet. Ni vet. Man kommer hem från semester i det vanliga lunket och vad som än erbjuds verkar inte vara riktigt bra nog. Det man upplevde tidigare står istället i väldigt god dager och man känner att man vill tillbaka.  Ja, det är normalt att känna så, jag vet. Men det gör det inte roligare precis. Ni som medverkade får väl ta det som ett tecken på att jag trivdes! Lär nog åka upp dit några fler gånger om jag känner mig själv rätt, och jag hoppas att Thom kommer och besöker mig i Uppsala sen också. Det är han nästan skyldig!

En lite närmre genomgång kommer väl senare. Nu ska jag ut en sväng!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0