Vattendroppar som planlöst faller från himlen
It's raining cats and dogs.
Traumatiskt ordspråk från engelskalektionerna på mellanstadiet. Strax efter "Hello, my name is Anita Patel. I live in New Delhi in India." och innan alla dessa nationella prov i engelska man har genomlidit av tristess under skoltiden. Nu kommer uttrycket, för första gången på länge, till sin rätta. Det regnar helvetiskt mycket för tillfället. Eller ja, hur mycket det nu faktiskt regnar i helvetet vet jag inte. Det har regnat konstant hela natten, vilket har medfört att det ligger en handduk på mitt golv som tar emot dropparna som börjar falla från taket. Roligt med ett hus som det regnar in i. Låter som om jag lever i värsta rucklet. Nåväl.
Vad hittar man på i ett regnigt, stormigt och alldeles urtrist sommarlandskap? Jo, man umgås med vännerna inomhus och lever onyttigt som ett as. Igen. Frågan är bara hur man tar sig dit genom regnet, inte precis jättekul att gå. Fisken inom mig borde trivas med allt vatten, men jag måste medge att jag varit en dålig fisk i mitt liv. Livrädd för vatten fram tills jag var tio år gammal p.g.a. en oturlig närapådrunkningsolycka på badet, där dagmamman räddade mitt liv i sista stunden. Konstig fisk som inte tycker om vatten, eller inte kunde simma förrän på mellanstadiet. Minns fortfarande första längden jag gjorde själv i badhuset på det djupa. Trauma. Minns också att jag efter den längden smög undan och satt i bastun i fyrtio minuter, innan de andra kom. Jag var småröd i ansiktet efter den sejouren. Vattenbrist? Jag tålde ju ändå inte skiten.
Okej, visst kan det vara mysigt med ett sommarregn, det ska jag inte ta ifrån det. Problemet är att mysfaktorn kräver att ett par förutsättningar uppfylls. De är ganska uppenbara, men inte lättare att uppfylla för den delen. Så detta regn är inget mysigt sommarregn. Det här är storm, och storm är aldrig bra! Jag vill ha sol. Nu!
And I will walk on water,
and you'd catch me if I fall.
And I will get lost into your eyes.
I know everything will be alright.
I know everything is alright.
Traumatiskt ordspråk från engelskalektionerna på mellanstadiet. Strax efter "Hello, my name is Anita Patel. I live in New Delhi in India." och innan alla dessa nationella prov i engelska man har genomlidit av tristess under skoltiden. Nu kommer uttrycket, för första gången på länge, till sin rätta. Det regnar helvetiskt mycket för tillfället. Eller ja, hur mycket det nu faktiskt regnar i helvetet vet jag inte. Det har regnat konstant hela natten, vilket har medfört att det ligger en handduk på mitt golv som tar emot dropparna som börjar falla från taket. Roligt med ett hus som det regnar in i. Låter som om jag lever i värsta rucklet. Nåväl.
Vad hittar man på i ett regnigt, stormigt och alldeles urtrist sommarlandskap? Jo, man umgås med vännerna inomhus och lever onyttigt som ett as. Igen. Frågan är bara hur man tar sig dit genom regnet, inte precis jättekul att gå. Fisken inom mig borde trivas med allt vatten, men jag måste medge att jag varit en dålig fisk i mitt liv. Livrädd för vatten fram tills jag var tio år gammal p.g.a. en oturlig närapådrunkningsolycka på badet, där dagmamman räddade mitt liv i sista stunden. Konstig fisk som inte tycker om vatten, eller inte kunde simma förrän på mellanstadiet. Minns fortfarande första längden jag gjorde själv i badhuset på det djupa. Trauma. Minns också att jag efter den längden smög undan och satt i bastun i fyrtio minuter, innan de andra kom. Jag var småröd i ansiktet efter den sejouren. Vattenbrist? Jag tålde ju ändå inte skiten.
Okej, visst kan det vara mysigt med ett sommarregn, det ska jag inte ta ifrån det. Problemet är att mysfaktorn kräver att ett par förutsättningar uppfylls. De är ganska uppenbara, men inte lättare att uppfylla för den delen. Så detta regn är inget mysigt sommarregn. Det här är storm, och storm är aldrig bra! Jag vill ha sol. Nu!
And I will walk on water,
and you'd catch me if I fall.
And I will get lost into your eyes.
I know everything will be alright.
I know everything is alright.
Kommentarer
Trackback
