Fischer

Imorgon ska jag titta på U2. Den ni! Ikväll ska jag inte det, däremot måste jag sova tidigt. Låter som en lätt uppgift, men blir nog med säkerhet inte det. Somnade nämligen klockan fyra igår, och vaknade på tok för sent. Varför ska man alltid, alltid, alltid vända på dygnet så fort man blir ledig ett par dagar? Det är inte logiskt någonstans. Det var alldlees för länge sedan jag njöt av en tidig morgon. Alldeles för länge sedan jag överhuvud, helt utan anledning, steg upp innan lunch. Det borde inte vara så, då morgonen egentligen är min favorittid på dygnet. Tiden när jorden vaknar till liv efter en lång, mörk och inte sällan kall natt. Men den sover jag tydligen bort.

Nåväl, ikväll är jag rastlös som få. Jag vill göra något, men kan inte, då jag måste sova tidigt. Detta faktum tar dock knappast död på rastlösheten som dröjer kvar ändå. Får väl se hur jag löser detta. Ett glas varm mjölk kanske? Låter gott gör det i alla fall. Ja, så får det bli. Ett glas varm mjölk, sen blir det att läsa Aldrig Fucka Upp. Trots att jag inte har kommit in i den riktigt än. Det börjar bli dags.

Nästa blogg dyker väl upp på söndag, med en miljon känslor, tankar, funderingar och iakttagelser från U2-konserten. Tills dess:

Ciao.