Roller
Orättvisor brukar jag ofta irritera mig på. Världsliga sådana förstås, såsom att miljarder (och den här gången är fantasisiffran inte ens en överdrift) av människor svälter, eller att vi tyskar rent allmänt blir hatade p.g.a. förutfattade och rent av barnsliga fördomar (det sistnämnda är förstås ingen större deal egentligen, men då jag själv är del av den beträffade gruppen känns det på något sätt mer träffande). Orättvisor var det ja. Denna gången ska det dock mer handla om normer. Mallar. Nu menar jag inte direkt en sån där Det här är din väg till framgång-mall utan snarare såna som vi ofta, vid första anblick får av nya bekantskaper.
Naturligtvis ska denna observationen tas med inte bara en liten nypa salt, och stämmer inte alls in på allihopa, utan är bara en reflektion på vad jag själv tror mig ha uppfattat.
Tjock kille på krogen - han är säkert jättetrevlig. Eller som en blogg valde att formulera det. Han (visar bild på en överviktig kille några år yngre än mig) var jättetrevlig ju. Någon svarat i kommentarerna: Klart han var det. Varför skulle det vara så klart? Bara för att man har samlat på sig lite fett så är man snäll? Nej, det var inte så hon som kommenterat bloggen menade det, detta är jag också medveten om. Men när man ser bilder från festen de var tillsammans på så bestod den av tjejer modell snyggare och killar som var modemedvetna. Och så han. Eftersom jag personligen inte känner någon av dessa människor så kan detta bara vara en tolkning som jag gjort, eller så blev han bjuden med av någon av killarna. För en sån människa kan väl inte vara kompis med snygga tjejer, såvida han inte är världens snällaste och agerar slav med personlig dygnetruntringklocksjour. Eller har jag fel? Finns det något djupare än utseendefixering och statuskrav i denna värld? Bevisa motsatsen så blir jag mer än glad över detta.
För ifall man har utrustats med, låt säga, ett, enligt normerna, ofördelaktigt utseende (på svenska; du är helt enkelt inte snygg) så kan du väl inte vara kompis med de, enligt normerna, snyggaste tjejerna? Däremot ifall du är vältränad som ett as, har de moderiktigaste kläderna, en snygg frisyr och ett ansikte värt att rama in, då spelar det plötsligt ingen roll ifall du beter dig som ett svin. I though we'd gone by this superficial crap. Hah, bullshit. Jag har aldrig blivit förvånad när människor föll för den snyggaste killen på festen, för att sedan inse att han inte var något för dem och slutligen gråta ut över min axel. Okej, jag tar den uppgiften med glädje. Men att människor fortfarande benhårt påstår att utsidan inte har någon större betydelse är bland de löjligare sakerna jag hört talas om. Med det inte sagt att jag är bättre själv. Selektiv sortering. Duger, duger inte. Primitivt men jävligt vi. Men hur länge ska det ta för människor att inse att utseendet spelar mindre betydelse (eller ja, naturligtvis inte helt sant det där) i det långa loppet ifall personligheterna inte går ihop.
Det spelar ingen roll ifall din pojkvän, eller flickvän för den delen, är King of School ifall ni inte står ut med varandra när ni väl börjar visa era rätta jag. Ändå börjar gallringen redan på krogen. Selektivt som sällan förut. Kommer snyggingen fram och drar en taskig kommentar till dig, hur reagerar du då? Visst, du kanske blir sur och dissar, men chansen att du försöker skratta bort det och vara spydig tillbaka, lite sådär med glimten i ögat, är större än ifall han inte hade haft det där utseendet. Eller har jag fel? Hade blivit överlycklig av att ha fel just nu.
Stereotyperna haglar. Tjock slav, snygg idiot. I alla fall för att bli accepterad av samhället. Om man inte riktigt kvalificerar in i det, vad tar man sig till då? Jag hoppas att det finns hopp för fula människor som inte orkar slava, och till slut ändå inte tjänar shit på det. Jag vet att det finns bra människor inom alla kategorier, men det är så lätt att bli fördomsfull, för alla har ju ett mönster de ska passa in i. En roll. Oavsett om det är könsroller, åldersroller, samhällsroller eller roller baserade på något annat så förväntas man vara på ett visst sätt på grund av den man är. Oavsett om man är den personen eller inte.
Kan inte någon bara bevisa för mig att inte ytligheten, fördomarna och rollerna är i majoritet i detta samhälle. Det hade varit skönt att höra.
Naturligtvis ska denna observationen tas med inte bara en liten nypa salt, och stämmer inte alls in på allihopa, utan är bara en reflektion på vad jag själv tror mig ha uppfattat.
Tjock kille på krogen - han är säkert jättetrevlig. Eller som en blogg valde att formulera det. Han (visar bild på en överviktig kille några år yngre än mig) var jättetrevlig ju. Någon svarat i kommentarerna: Klart han var det. Varför skulle det vara så klart? Bara för att man har samlat på sig lite fett så är man snäll? Nej, det var inte så hon som kommenterat bloggen menade det, detta är jag också medveten om. Men när man ser bilder från festen de var tillsammans på så bestod den av tjejer modell snyggare och killar som var modemedvetna. Och så han. Eftersom jag personligen inte känner någon av dessa människor så kan detta bara vara en tolkning som jag gjort, eller så blev han bjuden med av någon av killarna. För en sån människa kan väl inte vara kompis med snygga tjejer, såvida han inte är världens snällaste och agerar slav med personlig dygnetruntringklocksjour. Eller har jag fel? Finns det något djupare än utseendefixering och statuskrav i denna värld? Bevisa motsatsen så blir jag mer än glad över detta.
För ifall man har utrustats med, låt säga, ett, enligt normerna, ofördelaktigt utseende (på svenska; du är helt enkelt inte snygg) så kan du väl inte vara kompis med de, enligt normerna, snyggaste tjejerna? Däremot ifall du är vältränad som ett as, har de moderiktigaste kläderna, en snygg frisyr och ett ansikte värt att rama in, då spelar det plötsligt ingen roll ifall du beter dig som ett svin. I though we'd gone by this superficial crap. Hah, bullshit. Jag har aldrig blivit förvånad när människor föll för den snyggaste killen på festen, för att sedan inse att han inte var något för dem och slutligen gråta ut över min axel. Okej, jag tar den uppgiften med glädje. Men att människor fortfarande benhårt påstår att utsidan inte har någon större betydelse är bland de löjligare sakerna jag hört talas om. Med det inte sagt att jag är bättre själv. Selektiv sortering. Duger, duger inte. Primitivt men jävligt vi. Men hur länge ska det ta för människor att inse att utseendet spelar mindre betydelse (eller ja, naturligtvis inte helt sant det där) i det långa loppet ifall personligheterna inte går ihop.
Det spelar ingen roll ifall din pojkvän, eller flickvän för den delen, är King of School ifall ni inte står ut med varandra när ni väl börjar visa era rätta jag. Ändå börjar gallringen redan på krogen. Selektivt som sällan förut. Kommer snyggingen fram och drar en taskig kommentar till dig, hur reagerar du då? Visst, du kanske blir sur och dissar, men chansen att du försöker skratta bort det och vara spydig tillbaka, lite sådär med glimten i ögat, är större än ifall han inte hade haft det där utseendet. Eller har jag fel? Hade blivit överlycklig av att ha fel just nu.
Stereotyperna haglar. Tjock slav, snygg idiot. I alla fall för att bli accepterad av samhället. Om man inte riktigt kvalificerar in i det, vad tar man sig till då? Jag hoppas att det finns hopp för fula människor som inte orkar slava, och till slut ändå inte tjänar shit på det. Jag vet att det finns bra människor inom alla kategorier, men det är så lätt att bli fördomsfull, för alla har ju ett mönster de ska passa in i. En roll. Oavsett om det är könsroller, åldersroller, samhällsroller eller roller baserade på något annat så förväntas man vara på ett visst sätt på grund av den man är. Oavsett om man är den personen eller inte.
Kan inte någon bara bevisa för mig att inte ytligheten, fördomarna och rollerna är i majoritet i detta samhälle. Det hade varit skönt att höra.
Kommentarer
Postat av: J
bra skrivet!
Trackback
