Dag tre Uppsala
Uppsala, det börjar bli mörkt ute. Snart dags för den dagliga promenaden, som känns inte bara nödvändig utan också rolig såhär på förhand. Upptäcka ännu några kvadratmeter av staden som jag ska komma att bo i de närmaste, låt se; i alla fall, tre åren. Tre år av mitt liv i denna stad, som jag, efter en och en halv dags skepsism redan börjat smågilla. Inte på riktigt naturligtvis, jag vet ju ännu inte ett skit om den och vad den har att bjuda på. Förutom 16 bibliotek. Sexton liksom. Med böcker som skulle kunna täcka upp sisådär 130 mil. Och så förstås Carolina Rediviva, ett av Sveriges största bibliotek med alla böcker som getts ut i Sverige, någonsin. Ger man ut en bok i den här stan så får kungen en kopia, och detta bibliotek. Dessutom finns det uråldriga silverbiblar där, skrivna på gotiska. Den som är sugen får ju gärna kika på dem, men jag känner inte sådär förvånande många som kan gotiska bara. Hm, antar att det står samma skit i den som i de andra. Utan betoning på skit då förstås, vill ju inte väcka uppseende bland de som tror att de vet bättre. Aj då, nu gjorde jag nog det ändå, bäst att vara tysk… ehrm… tyst.
Än så länge, så har jag inte många klagomål, men något finns det förstås. Förutom faktumet att jag inte har något Internet ännu, vilket tydligen kan dröja någon vecka till, så känns det sådär halvroligt att jag ännu bara träffat på en enda av mina korridorsgrannar. Och hon ska inte ens bo här länge till, irländsk tjej. Naturligtvis rödhårig. Ajdå, nu var jag fördomsfull också. Fy på mig. Hur som helst, och som en parentes till allt annat så har jag lite funderingar i vad för mat jag ska laga. Vill ju inte överskatta mig själv det första jag gör, och sedan laga oätlig mat i hundra år. Nåja, ska få lite känsla för det där med portioner, sen kanske jag lagar köttfärssås, ett större lass. Fryser in några portioner och kokar lite färsk pasta varje gång, för så mycket ska jag klara av. Sen ska det gräddas pannkakor någon dag också, men det kan nog få vänta. Hm, verkar ju ändå som att jag har några idéer på mat. Lär ändå klara mig ett par veckor. Dessutom finns ju inte de där kokböckerna där förgäves, någon slags hjälp av dem ska jag väl kunna ha. Jodå, det löser sig.
Annars då, hur mår en fisk? Som i vattnet skulle jag vilja påstå. Fast utan vattnet för tillfället. Att jag är beroende av datorer är väl en sak, men att jag var sådär beroende av Internet, och att kunna prata med mina vänner hela tiden genom MSN, det visste jag inte riktigt. Ta igår som ett exempel. Jag ligger på mitt rum och spelar gitarr hela dagen, tar mig bara ut på en snabbpromenad på kvällen och gör annars inget vettigt alls på hela dagen. Knappast produktivt. Men det ska naturligtvis undvikas i framtiden. Nu när man lärt känna lite folk också, och dessutom är medlem i en nation. Det blev V-Dala förstås. Ska nog engagera mig där lite, och jobba en del, så får vi se vad som blir av det hela i slutändan. Man kan tydligen tjäna ett par hundringar då och då genom att jobba på nationen, och dessutom få rabatterade priser på puben. Låter som något jag borde utnyttja, förutom själva huvudgrejen att det genererar vänner också. De som jag har så få av här i stan än så länge. Men jag känner på mig att just det kommer fixa sig väldigt snabbt. För människor i den här åldern som verkar vara helt okej, det finns det gott om!
Nåväl, allt för idag, den 24 augusti 2009, och samtidigt den första dagen som jag träffade klassen som jag ska gå tillsammans med, eller i alla fall delvis tillsammans med, i tre år framöver. Det kommer nog bli kalas det här! Där råder knappast några tvivel.
Och… Alla som påstått att Uppsala är en partystad. Ptja. Om jag säger att en av faddrarna kom in i rummet bakfull som ett as, med en skrovlig röst, och i princip luktade sprit, vad föreställer ni er då? Jo, någon som vaknade 20 minuter tidigare, efter en vild kväll ute. En söndag? Ja, det hade tydligen varit personalfest. Det kan bli bra det här. Riktigt jävla bra.
