Dag sju
Uppsala, lördag den 29 augusti 2009. Trötthet. Snerikes igår kväll till klockan två, och sen fyllekäk på Rosa Pantern som inte alls var så gott som jag hade hoppats på. Dessvärre. Veckorna verkar, utan att överdriva, knappast bli lugnare och nu när nollningen (hur tråkigt det än känns) är avslutad så står man lite där med händerna i fickorna och undrar; och nu då? På måndag börjar undervisningen. Klockan fyra på eftermiddagen och två timmar fram. Fyra föreläsningar första veckan är lagom, och helgen ska tillbringas hemma-hemma i Köping. Bussen går tydligen alldeles från här utanför, så jag måste inte ens vandra iväg långt för att påbörja resan. Det känns skönt.
Vad som fortfarande stör mig är dock avsaknad av Internet. SMS täcker väl upp för det en del, men det är mycket man missar utan nätet. Först nu märker jag hur beroende av det jag egentligen var där hemma, där allt serverades på silverfat. Förhoppningsvis kommer bloggarna att läggas upp på nätet när jag väl får kontakt med den stora vida webben igen, men hur länge det kan ta, det får vi helt enkelt se.
På dagsplaneringen stod egentligen bara en enda sak. Laga köttfärssås och äta pasta till. Men så blev det inte riktigt. Då orken att åka iväg och handla ingredienser inte infann sig tidigt på dagen, och jag dessutom blev inbjuden på den perfekta idén att gå och titta på Manchester United mot Arsenal på O’Leary’s så försvann tiden en aning. Det fick bli en snabbt ihoprörd Carbonara istället. Gott, men inte alls lika gott som den köttfärssås jag hade längtat efter. Nåväl, den lär väl i alla fall tillagas imorgon istället. Måste ju börja laga mat någon gång, så att man kommer igång med det. Första tvättiden är bokad också, på måndag klockan 12 till 14. Inte för att jag egentligen behöver tvätta, men att hamna efter med det på en gång skulle vara onödigt värre. Istället leker jag duktig!
En vecka har nu överlevts i Uppsala, och jag börjar nog komma in i lunken att leva själv litegrand. Det känns skönt att kunna äta när man känner för det och att inte bli väckt varje morgon, men samtidigt så saknas en massa saker enormt också. Det är väl så det ska vara antar jag. Det känns dock skönt att jag, redan nu, har ett gäng vänner här i staden, som jag kan tillbringa min fritid med. Att fastna här hemma varje dag skulle antagligen göra mig smått sinnessjuk väldigt snabbt. Lite vana i att laga mat, tvätta och städa, plus regler för renhållningen i korridoren bara, sen är jag nöjd med livet här. Nöjd med livet, säger jag innan jag ens har börjat studera. Nåja, första terminen skulle vara ganska slö tempomässigt sett, så jag oroar mig inte nämnvärt. Dessutom kommer jag nog försöka engagera mig i V-Dala nation, och tillbringa en del tid där. Det känns nämligen som att stämningen som är där passar mig väldigt bra.
Annars vet jag inte vad jag ska skriva. Jag saknar naturligtvis Köping jättemycket och vissa personer mer än andra. Jag tror att ni vet vilka ni är. Eller nej, det vet jag.
Apropå ingenting så ska jag se El Perro Del Mar ikväll. Så det så!
