Fischer

Många saker fascinerar mig. Däribland verbet fascinera. Ingen chock för er trogna läsare som faktiskt existerar, ty jag har en tendens att använda det så fort jag inte förstår något och blir intresserad. Ja, då är det fascinerande med en gång. Och som sagt, eftersom många saker faktiskt fascinerar mig så blir en hel del fascinera skrivna, tänkta och sagda också. Men nog om det, och till ämnet som jag faktiskt tänkte skriva om nu, även om det egentligen är ett såkallat ickeämne.

Nu har jag nämligen några timmar över. Utan något särskilt att göra. Veckans måsten avklarade och bara ett stort plakat med ordet fest kvar. För det är vad jag ska göra ikväll och imorgon. Festa. Mer än vad som är nyttigt, men det är å andra sidan bara (K)Valborg en gång om året. Och ja, så kan man säga om det mesta, men i detta fall gäller det. Så alkoholdimma, här kommer jag. Men åter till ämnet. Jag har tid att skriva, och även fast det inte märks, då jag babblar på som om jag hade hur mycket som helst att säga, så har jag noll inspiration. Verkligen noll. Och jag börjar hitta ett mönster för det.

Hela veckan har jag nämligen slängt ur mig små textsnuttar, idéer till låtar och allt möjligt kreativt. Men då har jag inte haft tid med det, och nu när jag äntligen kan varva ner och avnjuta helgen och skriva något riktigt genomtänkt så går det inte. Helt omöjligt. Det blir tomt däruppe och jag vet inte längre vad jag ska säga alls. Lite som de där textlektionerna i skolan. Att producera vettiga åsikter på franska är än så länge över min förmåga. Det är lite fascinerande det också. Att man verkar dummare på ett språk man inte bemästrar någotsånär. Således är jag relativt smart på svenska (hoppas jag), bra mycket mindre smart på tyska (det vet jag alldeles säkert) och säkerligen inte långt ifrån rikspucko när jag försöker kommunicera på franska.

Men det är väl så det ska vara. Hur jag ligger till när jag pratar engelska vet jag inte. Tror det är någonstans i tyska-trakterna. Maybe I ought to find that out, somehow.