Glasögon
– detta medel att se världen igenom. Inte bara för oss närsynta eller långsinta.
– inte bara för dem med brytningsfel på språket eller de som är helt ordblinda.
Det är ofta på de mest märkliga ställen som polletten trillar ner helt, men sällan på så typiska ställen som i en seminariesal på universitetscampus. Vi pratade om perspektiv på studier när jag insåg något på riktigt. Det kanske låter som en banal och simpel sak att påstå, men världen formas sannerligen genom glasögonen vi ser den med. Har du någonsin sett dig själv i en sån där spegel som förvränger bilden tillbaka, så vet du ungefär vad perspektiv kan göra med det man ser. Och det är väl så jag föreställer mig glasögonen.
Inte smidda och gjutna av en optiker med yrkesutbildning. Heller inte nya och utan repor. Utan det är buckligt glas, med ojämnheter och repor. Med sprickor delvis, och med skador från den konstanta användningen, och förändringen. För de går nämligen att ändra på. Att skruva lite på för att se samma värld, med samma repor och sprickor, men med helt andra perspektiv. Vill jag se lidande, så kommer jag göra det. Vill jag se tragik, så nog finns den där i överflöd. Samma sak gäller alla andra negativa ord du kan eller inte ens vill lära dig. För sådan är människan att den sysslar med saker som de flesta av oss bara kan skaka på huvudet åt, muttra lite för oss själva, eller bli helt förstörda åt. Och orättvisor, de existerar alltid. För Fru Fortuna är en mänsklig uppfinning, ingen universalie.
Men de går även att vrida om till andra sidan av spektrumet. Alla positiva saker här i världen, de som ingjuter hopp. De som ger ork när det är som trögast. De vänliga gesterna, handlingarna och tankarna som genomsyrar så många delar av mänskligheten, de innefattas också. Vill man se glädje, regnbågar, leenden och empati så går det med. Och det är något vi själva kan styra över på riktigt, inte bara något som man är maktlös inför. Vad glasögonen ser, det väljer du. Om du nu ser överhuvudtaget.
Jag försöker oftast se allt på samma gång. Det blir ett himla virrvarr, den mesta av tiden. Men ibland så kommer man till insikter. Så är det ju.
